dcsimg

Kyotoprotokollet

Många länder runt om i världen har insett att något måste göras åt de utsläpp av växthusgaser som påverkar jordens klimat.

Vid ett möte i Kyoto år 1997 lyckades en rad länder enas om att reglera utsläppen av:

  • koldioxid (CO2)
  • metan (CH4)
  • kväveoxidul (N20)
  • fluorkolväten (HCF)
  • perfluor-väten (PFC)
  • svavelhexafluorid (SF6)

 

I Kyotoprotokollet lovar industriländerna att minska sina utsläpp med drygt fem procent i genomsnitt under åren 2008-2012, jämfört med 1990 års nivå. På klimatkonferensen i Doha 2012 blev det enighet om att förlänga avtalet till år 2020.

Olika mål

Länderna får själva avgöra hur man ska nå sina mål. Olika länder har olika mål och EU-länderna har sinsemellan gjort en inbördes fördelning av utsläppsminskning i unionen.

För att Kyotoprotokollet skulle bli giltigt krävdes att minst 55 länder skrev på protokollet. De länder som skrivit på måste dessutom representera minst 55 procent av industriländernas utsläpp av koldioxid år 1990. Eftersom Ryssland och USA tillsammans svarar för mer än 50 procent av industriländernas utsläpp var åtminstone ett av dessa länder tvunget att godkänna protokollet för att det skulle gälla. När Ryssland skrev på i november 2004 innebar att Kyotoprotokollet kunde träda i kraft den 16 februari 2005. I dag har 192 länder skrivit på protokollet.

Vad innehåller protokollet?

Kyotoprotokollet innehåller tre s.k. flexibla mekanismer som går att samarbeta kring för att genomföra projekt som minskar utsläpp av växthusgaser. De två första är de s.k. projektbaserade mekanismerna. Alla tre har det gemensamt att ett land kan dra nytta av utsläppsminskningar som genomförts i andra länder:

  • Gemensamt genomförande (Joint Implementation, JI) innebär att industriländer har möjlighet att genomföra åtgärder i andra länder, som har åtaganden enligt Kyotoprotokollet, och tillgodoräkna sig utsläppsminskningarna.
  • Mekanismen för ren utveckling (Clean Development Mechanism, CDM) innebär att industriländerna genomför projekt i länder utan egna åtaganden i Kyotoprotokollet. Det betyder i allmänhet i utvecklingsländer.
  • Handel med utsläppsrätter är ett system för handel med utsläppsrätter för växthusgaser. Genom utsläppshandel blir det möjligt att genomföra utsläppsminskningar i det land och i den anläggning där det kostar minst.

Sveriges åtagande

Sveriges åtagande, enligt Kyotoprotokollet, är att utsläppen av växthusgaser, exklusive utsläpp från markanvändning, förändrad markanvändning och skogsbruk i genomsnitt under perioden 2008-2012 inte får överstiga 104 procent av utsläppen jämfört med ett visst basår. Basåret är 1990 för alla utsläpp utom fluorerade växthusgaser, som har 1995 som basår.

Svenskt klimatmål till år 2020

  • Andelen förnybar energi ska vara minst 50 procent av den totala energianvändningen.
  • Andelen förnybar energi i transportsektorn ska vara minst 10 procent.
  • Energianvändningen ska vara 20 procent effektivare jämfört med 2008.
  • Utsläppen av växthusgaser för Sverige ska vara 40 procent lägre än år 1990. Målet gäller för de verksamheter som inte omfattas av EU:s system för handel med utsläppsrätter. Upp till en tredje del av kan ske genom klimatinvesteringar utomlands. 

År 2050 har dessutom Sverige som vision att ha en hållbar och resurseffektiv energiförsörjning och inga nettoutsläpp av växthusgaser i atmosfären.

Dela med andra:
Skapad: 2009-10-15  |  Ändrad: 2015-09-15
Kontakt: Energikunskap 016-544 2000
Sök i vår faktabas